Idag pŒ morgonen gjorde jag vad mŒnga andra mammor gšr varje morgon, satt och snackade i cafeterian, Gabriels skola, ett tag. Men fšrst efter att jag lŠmnat Agnes i hennes skola ocksŒ. TrŠffade Elisabeth och vi stŠmde trŠff i cafeterian, nŠr jag kom dit var vanliga gŠnget dŠr. Det Šr trevligt, kul och nŒgot jag nog borde gšra oftare, sitta och prata med de andra svenska mammorna, men jag tycker att min tid utan barnen Šr sŒ dyrbar att jag sŠllan gšr det.

Sen Œkte vi till Novy Smichov, ett shoppingcenter, fšr att kšpa present till barnkalas nŠsta vecka. Jag kšpte nya stšvletter, med lite klack, snygga, svarta. Kšpte lite sockar och nya jeans till barnen och sŒ fikade vi, igen. Men det var liksom ingen idŽ att Œka hem och vŠnda.

Hade barnvakt pŒ eftermiddagen, Hana var hŠr och barnen jŠtteglada att se henne. jag hade vŠrldens huvudvŠrk, migrŠnliknande, kŠnde mig till slut bŒde yr och illamŒende, sŒ jag gick faktiskt och lade mig en timme,

Sista veckan i oktober reser vi till Brasilien. En vecka i Sao Paulo fšr att hŠlsa pŒ vŠnner och en vecka i Trancoso, delstaten Bahia. Har inte vŒgat kŠnna efter fšrut hur mycket jag saknar Brasilien, men nu kŠnns det desto mera. Vi lyssnar pŒ brasiliansk musik hŠr hemma, lŠngtar efter att fŒ kšpa ny musik, det var ju šver tvŒ Œr sen jag kšpte ny brassemusik. Vi ska ut till Andres fantastiska hus, hans flickvŠn Gabriela har šppnat en bokaffŠr med kokbšcker, jag vill ut och Šta pŒ carlotas i Higenopolis, vi ska trŠffa Celina och Caio, och sŒ fŒr vi bo hos Malin och Mats. Jag lŠngtar.

Onsdag 24 september

Fortfarande fšrkyld, blir rejŠlt snuvig pŒ kvŠllen och fram pŒ fšrmiddagen. Irriterande. Trštt pŒ kvŠllarna. Behšver trŠna, Œhhhh vad jag saknar att trŠna. NŠsta vecka mŒste jag vara bra igen, dŒ minsann!

MŒndag 22 september

Vi har gŒtt som i en dimma i tvŒ veckor nu. Fšrst var barnen fšrkylda och elŠndiga, hemma frŒn skolan i sammanlagt fyra dagar. Mitt i allt, fšrra helgen, var Krister i Stockholm och hade kul, ett kalas fšr storebror som fyllde mŒnga Œr. Typiskt att barnen skulle vara sjuka just dŒ, det var inget alls kul hŠr hemma med krassliga barn. Sen blev jag fšrstŒs sjuk, samma fšrkylning som barnen, jag gick till sŠngs varje kvŠll fšrra veckan senast 21, men sŒ hade jag Agnes hostande i šrat hela nŠtterna, sŒ det blev inte sŒ bra med sovandet. *suck* Jag Šr fortfarande inte frisk, en vecka senare.

En av lŠrarna sa till mig idag nŠr jag skulle hŠmta Agnes - "she«s amazing, she«s just so clever!" och det var ju kul att hšra, det Šr ju vad hennes mamma och pappa tycker, men att nŒn annan sŠger det! Hon kan sjŠlv stŠnga och dra upp dragkedjan i jackan, hon gšr kullebyttor och cyklar trehjuling. Hon ser vad storebror gšr och vill kunna samma saker.

Gabriel var gladare nŠr jag hŠmtade honom i skolan idag, pŒ mycket bŠttre humšr Šn pŒ lŠnge. I torsdags provade vi att lŒta honom stanna i skolan lika lŠnge som de flesta andra barnen, till 14.30, han ville det sjŠlv. Men nŠr jag hŠmtade honom tyckte han att deet var fšr lŠnge, "du ska INTE hŠmta mig sŒ sent igen, mamma" sa han strŠngt till mig. Och jag tycker ocksŒ det blir lŒnga dagar fšr en 4-Œring, till 12.30 rŠcker. De har ett hektiskt schema, pŒ dagarna i skolan, en massa som ska gšras, alldeles fšr inrutat egentligen tycker jag, kunde absolut vara mera fri lek. Men nu fŒr han sin fria lek pŒ em hemma istŠllet.

Gabriel var skŒllhet i natt, han mŒste haft riktigt hšg feber, han yrade en massa, andades konstigt, jag hŠmtade šver honom till vŒr sŠng vid midnatt och han fick en tablett mot febern, som tack o lov gick ned. Eftersom jag var lite orolig fšr att det kanske var fšrkylningsastma han hade pŒ natten, som lillasyster Agnes, var vi hos doktorn pŒ fm (Agnes var ocksŒ hemma frŒn skolan, fšr sŠkerhets skull), men det var en vanlig fšrkylning konstaterade doktorn - och skrev ut en MASSA medicin. jag vet inte om de Šr sŠrskilt fšrtjusta i lŠkemedel hŠr i Tjeckien, eller om de tror att jag som privatpatient fšrvŠntar mig att fŒ ett recept i handen varje gŒng jag gŒr frŒn doktorn, men jag tycker det Šr fŒnigt och onšdigt. HallŒ?!! Grabben Šr fšrkyld, det Šr vŠl inte sŒ komplicerat.

PŒ kvŠllen jobbade jag pŒ med hemsidorna och lade sen ut nya versionen. Tog bort en massa som kŠndes daterat. Nu har jag hela dagboksarkivet pŒ hŒrddisken, tŠnkte lŠgga ut det igen, i nŒgon form, men det mŒste fixas i formen fšrst.

Och sŒ dessa hemska nyheter om utrikesminister Anna Lindh pŒ nyheterna. Blir mšrkrŠdd.

Undrar om det Šr Œldern, barnen leker faktikst riktigt bra tillsammans nu. Agnes Šr ju Šldre, kan vara med mera pŒ Gabriels lekar. Eller sŒ beror det pŒ att de inte trŠffas hela dagarna, de tycker det Šr kul att ses nŠr de varit i varsin lekskola pŒ fšrmiddan. Hur som helst Šr det skšnt att slippa det stŠndiga brŒkandet (jo jo, klart de brŒkar fortfarande, men inte alls sŒ ofta som fšr nŒgra veckor sen).

Det Šr knasigt, jag vet, men jag kŠnner mig lite sorgsen varje dag nŠr jag lŠmnar Agnes pŒ hennes lekskola. Hon Šr glad, vill verkligen vara dŠr, inga problem att mamma inte Šr med, hon vinkar och pussar mig hejdŒ, sen tar hon nŒn av lŠrarna i handen och gŒr. Min lilla bebis Šr inte liten lŠngre. Jag saknar den dŠr lilla bebisen men samtidigt kŠnns det sŒ skšnt att hon bšrjar bli stšrre och mer sjŠlvstŠndig.

MŒste pŒminna mig gŒng pŒ gŒng att sŒ hŠr smŒ Šr de aldrig igen. Annars Šr det sŒ mycket och sŒ ofta man kŠnner sig sŒ trštt och less pŒ allt att man inte orkar uppskatta det fantastiska i att ha barn.

Copyright Grrringo 2003